Träning

Jag är medveten om att jag inte uppdaterar min blogg riktigt så ofta som det är tänkt. Det är inte första gången jag startar en blogg även om detta är den första som ligger på hemsidan. Varje gång tänker jag att det ska bli så roligt. Så roligt att skriva om allt jag gör och att försöka förklara hur och varför. Denna ambition brukar träffa verkligheten lite som en racerbil mot en betongvägg. Jag börjar ambitiöst men blir aldrig klar och till slut blir det så pinsamt sällan jag blir klar med något att jag lägger ner hela projektet. Så även denna gång. Jag har börjat ett antal gånger på flera av mina favoritämnen som exponering. Men efter en tid blir texten så nördig och lång att jag knappt själv kan följa min egen tanke. Nu försöker jag göra det enkelt. Jag har tagit en bild och nu ska jag förklara varför. Mitt jobb är allt som oftast att ta bilder på saker men så här på helgen så ägnar jag mej åt min hobby, något jag tycker är otroligt roligt, jag tar bilder på saker. Jag tränar, jag ger mej själv olika uppdrag, hittar på egna bilder med olika tekniska problem. Det är något jag gjort under hela min karriär, det är kanske en aning generöst att kalla det jag gör som en karriär men åtminstone sedan jag började arbeta med fotografi. När jag började en gång i forntiden satte jag upp att göra en bild i veckan men att jag bara fick använda en exponering och en polaroid. Det för att jag skulle lära mej att hantera en exponeringsmätare och hantera exponeringsbalans. Det gör jag fortfarande även om det numera inte direkt är några kostnader med att ta en miljon bilder för att få fram den enda som blir rätt. En tid hade jag även som krav att alltid bara använda en ljuskälla, det har jag givit upp numera. Jag använder så mycket ljus som jag behöver för att få den bild jag vill ha. Det blir varken svårare eller enklare med en eller flera ljuskällor. Jag måste erkänna att jag numera inte längre gör en bild i veckan men jag gör egna bilder relativt ofta, i vissa perioder blir det flera i veckan medan andra inte mer än någon bild i månaden. Ofta inspirerat av att jag tittar på andras bilder och undrar hur tusan dom kan få från en reflex i en yta som ser ut så eller så. Ibland ser jag en produkt som jag gillar och helt enkelt vill ta en bild på. Det senaste året har jag blivit fascinerad av matfotografi. Det har givit mej en hel serie av nya utmaningar. Inte för att det egentligen är så speciellt svårt att fotografera just mat. Alla objekt runt oss är egentligen bara en samling ytor med olika reflektion och färg, så även mat, och att fotografera mat är i slutänden bara att hantera dessa ytor på ett korrekt sätt. Men mat ska läggas upp och tillagas, det behöver en miljö. Allt måste få en komposition som för blicken till det man önskar visa. Det roliga som jag funnit med just mat är allt omkring bilden. Att laga maten så den blir snygg, att leta upp rekvisita som passar, att hitta hur man ska använda skärpa eller oskärpa för att fokusera blicken i kompositionen. Vad jag lärt mej är att det inte är att fotografera som är svårt men att laga mat som blir snygg det är svårt. Jag vill inte påstå att jag på något sätt kan det ännu men jag känner hela tiden att jag blir bättre. Jag tycker det är otroligt roligt att lägga ner timmar på att bygga upp bilden för att när maten väl är på plats så har jag i många fall bara sekunder på mej innan det faller ihop och bara ser ofräscht ut. Jag måste innan jag börjat laga maten ha helt klart för mej var den kommer vara och hur ljuset måste vara, jag bygger upp bilden utan att det jag ska fotografera är där. Det är utmaningen, att ha hela arbetsflödet i huvudet utan att kunna se det jag tar en bild på. Sedan kunna lägga upp maten på ett sådant sätt att mitt ljus kommer funka. Ibland går det och ibland går det inte alls. Det är också det som är grunden till varför jag tränar, här kan jag testa idéer utan något krav på att det ska bli något bra. Det är lite svårare när man har en kund, dom kan bli lite sura när man måste förklara att det inte funkade och att jag nu förstört deras produkt. När jag tränar så kan det få gå åt pipan. Att hitta varför en bild inte funkar är en minst lika viktig kunskap som att veta varför den inte funkar. För att kunna bli bättre måste jag veta vad som kan bli fel.

I just den bild jag gjorde denna helg hade jag glädjen att få låna ett nytt bakstycke till min Phase One kamera, ett 100mp bakstycke. Det var roligt att få se hur mycket upplösning det egentligen har och om mina optiker klarar så hög upplösning. I själva bilden har jag givit mej själv ett antal olika problem. Den ska vara ganska trång och ha en mängd färger. Det är olika vita tallrikar och dom blanka besticken samt det matta tyget. Den är uppbygd i flera nivåer så jag måste ha ett extremt långt skärpedjup. Nu har min kamera en funktion som ska göra fokusstacking åt mej, jag fick även låna ett makroobjektiv med autofocus så det skulle funka. Jag ville även ha högsta möjliga skärpa så jag kunde inte blända ner till mindre bländare än f:11. Dom som provat att fotografera med ett fullformatbakstycke vet att på ett avstånd på omkring en meter med bländare f:11 har jag ett skärpedjup på som mest kanske 2 cm. Nu byggde jag min bild på ett sätt som gör att jag måste ha ett skärpedjup på omkring 30 cm. Dessutom eftersom allt i bilden ska vara skarpt måste jag få till kompositionen på ett sätt så att man inte tappar bort intressepunkten. Sedan fick jag den briljanta idén att laga en maträtt jag aldrig gjort förr. Det har alla chanser att lyckas om man har ett nytt bakstycke som jag inte riktigt vet hur det funkar, en optik jag inte testat så länge och en maträtt jag aldrig gjort. Lägg sedan till att använda en kamerafunktion jag inte testat ordentligt tidigare.

Hur gick det då frågar ni säkert. Tja, vad ska jag säga? Ni ser bilden överst i detta inlägg. Först och främst så funkade inte det där med att låta kameran göra fockustacking. Min hals är för kort och går inte att böja på ett sådant sätt att jag någonsin kunde se inställningen av stackingen så det funkade inte alls. Jag gjorde stackingen med manuell fokus och det gick ganska bra men medan jag trasslade med att försöka nå alla kontroller på kameran så hann maten sjunka ihop och bli betydligt mindre aptitlig än jag tänkt, den var förvisso högst betydligt mindre aptitlig än jag tänkt redan från början. Sedan missade jag skärpan på den första exponeringen och det nya bakstycket tappade hela tiden kontakten med datorn så jag var tvungen att hela tiden rycka ur kabeln och sätta i den igen för att kunna ta nya bilder. Medan jag sprang runt i en mindre stressattack lyckades jag välta en mindre hög med porslin som tyvärr inte överlevde kontakten med betonggolvet och sedan glömde jag lägga lite klippt persilja över maten. Så kort sagt var det hela en smärre katastrof. Bilden blev inte direkt bra men det gav mängder av ny kunskap om hur man inte ska stapla porslin. Det lärde mej att jag måste bygga hela bilden på ett sätt så jag kan komma åt alla kontroller på kameran, det lärde mej att även om jag kan komma åt kontrollerna på kameran är jag inte hjälpt av att låta kameran göra stackingen eftersom den efter att ha gjort en serie stannar fokuseringen i ena ytterläget och jag ser inte ett dugg sökaren när jag ska placera in maten i bilden. Jag fick ytterligare bekräftelse på att all god mat innehåller stora mängder smält ost och svamp. Den sista lärdomen var att jag nästa gång måste vara ännu snabbare när maten är på plats så den inte sjunker ihop och vara säkrare på arbetsflödet när allt är klart. Den slutgiltiga bilden är en sammansättning av 12 exponeringar med skärpan liggande på olika plan och slutresultatet är inte så farligt illa trots allt. Nästa gång jag gör den kommer det bli bra då vet jag vilka problemen är. Frågan jag nu sitter med här mitt i natten och ställer mej är om jag på något sätt kan motivera att lägga ut närmare 400.000:- på nytt bakstycke och optik. Svaret blir att om jag bara anstränger mej lite så kan jag nog hitta på det också. Allt blir ju så mycket roligare.

Dekonstruktion

Att skapa en bild är en stegvis process och jag ska nu försöka beskriva dessa för just denna bild. Jag har valt en glasflaska som är en enkel produkt att testa med och en typ av produkt som är vanligt att en kund kan komma in med. Det hela börjar med att kunden har en produkt som på något sätt ska visas upp. I just detta fall en ny vodkasmak från Sturevodka. Den heter Sture Black och kunden ville ha en bild som var något mörkare och lite mystisk. Den ska användas på rollups i samband med olika event, lite text över och mest bild. Jag behöver en hög och smal komposition med en neutral yta över för att sätta text. Bakgrunden ska vara mörk men inte svart. Hur ska vi då göra? Ljus är enkelt det funkar bara på ett sätt. Men för att skapa form i det vi ska ta en bild på behöver vi lite till. Ljus är elektromagnetisk strålning varifrån det än kommer. När strålningen träffar något så reflekterar det och vad vi sedan ser är denna reflektion. För att skapa form har vi tre olika typer av denna reflektion, spetsdager, högdager och skugga. Glas som vi jobbar med nu är blankt och genomskinligt vilket gör att vi inte kan använda skuggan för att skapa formen. Kvar finns spetsdager och högdager. Högdager är färgen på vätskan i flaskan och spetsdagern är vår ljuskälla. Eftersom glas är helt blankt är spetsdagern en ren spegelbild av ljuskällan. Genom att välja form på ljuskällan kan vi nu skapa dom spetsdagrar vi behöver. Det är den som nu ska skapa formen på flaskan. Som ni ser på första bilden är att en liten ljuskälla bara ger en lite punktformad spetsdager. Den ger ingen form i flaskan och belyser ut hela bakgrunden. Det är inte riktigt den mystik som kunden ville ha i bilden. 

För att skapa en form på spetsdagern måste vi ha en form på ljuskällan. Vi kan börja med en softbox. En softbox skapar en hyfsat jämn spetsdager som ger flaskan mer form men jag tycker inte den skapar den mystik kunden talade om. Jag vill ha en spetsdager som tonar från ljusare till mörkare. Jag vill också bli av med den hotspot och ojämnhet jag får spetsdagern från min doftbox. När vi jobbar med ett material som är så blankt som glas är det bra att tänka på att eftersom det fungerar som en spegel kommer alla veck och ojämnheter i ljuskällan synas i spetsdagern, om man nu inte överexponerar den till helt vitt. Jag kommer någon gång senare gå in på exponering det är ett eget kapitel. Vi vet redan att ju större ljuskälla du har och ju närmare produkten du kan ha den desto mjukare blir ljuset. Svaret på att få en mjukare tonad spetsdager blir då en större ljuskälla. 

En större ljuskälla blir i detta fall en Chimera ram 3’x6’ med ett relativt tjockt diffusionsmaterial och ett blixthuvud bakom utan reflektor. Med denna ram spänner jag tyget bättre och spetsdagern blir jämnare den blir också bredare än vad softboxen var och ger då en bredare spetsdager som gör formen på flaskan tydligare. Men med bara ett lamphuvud utan reflektor bakom så spiller det nu ut ljus mot bakgrunden som börjar se lite konstig ut dessutom har vi ännu ingen toning i spetsdagern som var vad vi sökte. Vi måste forma ljuset som träffar ramen för att kunna tona ljuset över långsidan på ramen. Lösningen blir att sätta en striplight på vårt blixthuvud. En striplight ger ett jämt ljus i en riktning och en snabb avtoning i den andra. Nu har vi fått vår avtoning. Jag har även flyttat ljuset bakåt, närmare bakgrunden. Alla vet naturligtvis att reflexvinkeln alltid är lika med infallsvinkeln. För att skapa en avtoning som är ljusast bakåt på flaskan måste ljuset vara starkast bakåt och tona framåt, mot kameran, eftersom den spetsdager vi har i flaskan är en ren spegelbild så reflekterar flaskans yta längre bakåt vartefter den böjer av bakåt. Nu börjar dock bakgrunden se väldigt konstig ut dessutom har vi börjat få flair utefter bildens vänsterkant. Sedan är avtoningen lite kort så vi tappar stora delar av etiketten. För att lösa allt detta måste vi ta till ytterligare en ljuskälla. Vi sätter dit två striplights bakom ramen nu kan vi genom att ge olika effekt till dom två huvuden vi använder kontrollera avtoningen från den bortersta till den närmaste punkten. Man får testa lite med placeringen av dom två huvudena för att få fram rätt effekt i avtoningen. Nu har vi nått fram till den spetsdager vi vill ha i flaskan och glaset. Nu kan vi börja titta på allt annat som hänt. Bakgrunden får för mycket ljus och effekten är varken mörk eller mystisk. Den är nu belyst med det spilljus som smiter förbi ramen så vi får sätta dit en lite flagga som skuggar av det. Vips så har vi en mörkare och på köpet en lite toning. Vill vi ändra på det kan vi genom att flytta bakgrunden bakåt göra den mörkare eller att vinkla den mot ljuset göra avtoningen mindre. Jag gillar den som den blev och behåller den så här. I princip är bilden klar men vi tappar en del av texten på etiketten på högersidan. Det löser vi med en reflexskärm. Hur kraftig reflexen blir bestämmer vi med avstånden, eftersom ljuset avtar med kvadraten på avstånden blir den svagare ju längre bort den står. Dubblera avståndet och ljuset är halverat. 

Det som nu är kvar är innehållet i flaskan som just nu ser i det närmaste svart ut men det ska ju glöda med ett varmt sken. Det fixar vi med ytterligare en reflexskärm bakom flaskan. Det är nu vi alla blir så glada att vi har digital bild idag. Det är bara att sätta dit en reflexskärm bakom flaskan utan att behöva bry sej om att man ser delar av skärmen eftersom vi kan lägga ihop den här bilden med den förra och bara använda den del vi behöver. Sedan har vi glaset och det är samma sak med det. En reflexskärm bakom och sedan bara använda den del av bilden vi vill ha. Den slutgiltiga bilden kommer nu bestå av tre stycken delbilder. Hade vi varit riktigt noga hade det bara varit att klippa till reflexskärmarna bakom flaskan och glaset på ett sådant sätt att dom dolts. Då hade det bara blivit en bild i slutänden. Det är bara lite mer pyssel att få till det. Nu gör vi det i redigeringen efteråt. För att bli klar med detta mitt första blogginlägg har jag inte lagt ner för mycket tid på bilden. På en skarp bild hade jag tagit bort mer damm. Polerat insidan på glaset för att bli av med damm där.  Jag är övertygad om att damm är en intelligent livsform som kan kommunicera. Dom vet att vitt damm ska till ytor som är mörka och svart damm flyttar sej till ljusa ytor. Sedan kan dom gömma sej medan man polerar produkterna för att kasta sej fram när man tar bilden. Vi ska inte tala om dom elittrupper av damm som samlas när man ska montera en bild med glas och ram.

På en skarp bild hade jag varit mer noga med att flytta skärmen ytterligare något bakåt för att få reflexen ända ut till den yttersta kanten på flaskan. Varit mer noga med effekten i dom två huvud jag använder för att få till avtoningen bättre. Även jobba lite mer med maskerna för att få mer nyanser i vätskan. Kanske även vrida den reflexskärm som är bakom flaskan för att få lite form även där. Det är dock mer av lite tråkiga detaljer som alla säkert ser och vet att det är just dom detaljerna som gör skillnad. Jag hoppas hur som helst att det ger en liten inblick i vad jag gör. Det är inte direkt svårt men det tar tid och kräver en väldig fokus på alla små detaljer. Det kräver också att man har en något så när klar idé på vad bilden ska bli när man är klar. 

Bild ett, flaskan belyst med en liten ljuskälla.

Bild två, flaskan belyst med softbox 90x120 cm.

Bild tre, flaskan belyst med ett lamphuvud utan reflektor genom en diffusionsskärm 3'x6'.

Bild fyra, nu är flaskan belyst med ett lamphuvud med striplight 1'x3' bakom diffusuionsskärmen.

Bild fem, nu har vi lagt till en ljuskälla till och har två striplights bakom diffusionsskärmen och satt upp en flagga för att stoppa ljus från att smita ut bakom skärmen och lysa upp bakgrunden.

Bild sex, nu har vi lagt till en mindre reflexskärm på kamerans högra sidan för att lysa upp texten på etikettens högra sida. Det här är nu delbild ett till den färdiga bilden. 

Bild sju, delbild två till den slutgiltiga bilden. Här har jag lagt till reflexskärm bakom flaskan för att skapa färg i vätskan. Jag vill ha en väldigt varm ton och har då valt en guldfärgad reflektor.

Bild åtta, det här är delbild tre till den färdiga bilden. Nu lägger jag till reflektor bakom glaset för att få samma glöd i det som i flaskan. Som alla ser här så blir den lite överexponerad. I redigeringen av den slutgiltiga bilden ligger det här lagret med 75% genomskinlighet för att göra färgen djupare.